No thanks, stockholmska!

juni 10th, 2013

Nano om Yesterday, all my troubles seemed so far away!:
Har du börjat prata ”stockholmska” nu? I och med att du säger att sthlm är ditt andra hem?

Rätt intressant fråga tycker jag med tanke på att de flesta jag träffat, som flyttat till Stockholm, har ändrat sin dialekt.
Men inte jag! Förr tog jag alltid efter dialekter. Min dagisfröken var från Halmstad och visst ville jag prata som hon gjorde.
När jag umgicks med min göteborgare, Musse, varje dag i ett halvår så pratade jag inte riktigt klokt!

Måste dock slå ett kraftigt slag för Hotellet!

Tyvärr var vi inte där i helgen utan vi besökte Reisen i Gamla stan:

Var sjukt trevligt med härliga drinkar!

Stockholmska har jag däremot svårt för… Som skåning tycker jag att stockholmare kan låta väldigt bildade men de kan låta exakt lika dryga och pantade! Ibland låter det som om stockholmare pratar genom näsan, som jag brukar säga. Det låter så drygt och gnälligt. Inget fel i det, men det är inget för mig.

Ju mer jag är i Stockholm desto grövre skånska kommer ur mig. Jag vill inte bli som stereotypen på Stureplan. En lång, blond tjej som talar Stockholmska(oavsett var hon kommer från).
Så länge jag inte förstorar brösten och håller mig till skånskan så slipper jag hamna i det facket tycker jag!

Leave a Reply